S  k  r  i  v  a  r  l  y  a  n  

                                                           Ingbritt Wik Sven Göthe

Berättelser

Stänk Och Flikar

Åter Berättelser Index

Stänk och Flikar – Upplevelser och Funderingar

 

V

erklighet eller overklighet … De två är så lika, så de går in i vartannat hur som helst. Ibland undrar jag: Är detta verkligen det som händer mig just nu? Om jag inte visste svaret, skulle jag tro att jag just höll på att traggla mig igenom en dålig roman eller en utomordentligt bra skriven biografi över en människa som haft det för djävligt, men som har haft orden och den gyllene skrivkonsten medskickat i sitt bagage.

   Var det Stänk och Flikar eller tvärs om? Var det Fröding eller någon annan? Det var på kvällsgymnasiet i Norrköping på sextiotalet som jag läste om Fröding … det var noga med allt i den skolan, inte minst litteraturhistorian. Allt skulle kunna rabblas både fram och baklänges både på svenska och tyska. Lärarinnan var sträng, vi hade henne i både svenska och tyska. De andra lärarna var inte mindre stränga, men man lärde sig … fast tyvärr: Jag lärde för att glömma. Bekymmer och livserfarenheter fick – för många timmar i taget – byta plats med ekvationer och kemiska formler. Bekymmer fick upphäva friktionslagarna och även andra fysiska lagar som i fysiken inte går att komma undan. I mitt liv ska man kunna bryta sten utan tanke på att använda hävstänger eller andra genvägar. Jag ska kunna utföra mirakel som om jag hade osynlig dynamit – enbart i min egen vilja att klara av de omöjliga situationer som läggs framför mig – att lösa. Lösa … helst utan klagan eller dröjsmål.

   Jag har nyss fällt ner persiennerna i köket, släckt ljuset och förvissat mig om att ytterdörren är reglad. Startat datorn … endast en liten lampa vid skrivbordet lyser. Tangenterna hittar jag utan att titta och datorns skärm lyser, så det skrivna orden ser jag utan större besvär. Tog en huvudvärkstablett mot den stressrelaterade huvudvärk som infann sig när jag fick telefon från en VÄN … som sa:

   – Du öppnade inte sist jag knackade på! Jag hade haft 20 timmars strömavbrott! På grund av den där stormen. Jag tänkte att när jag ändå var i dina kvarter, så kunde jag ju bli bjuden på en kopp kaffe! Ringa dig är ju inte längre möjligt, för du svarar ju aldrig i telefonen eller så är det upptaget …!!!!

   Bannorna fortsatte och han var rent otrevlig mot mig. Vad kan han annat vänta sig, efter det han har sagt eller gjort? Inte ens jag vill behålla vänner som beter sig som svin. Vänner som både utnyttjar, och trampar på min själ och skändar mig ända in i det innersta av mitt hjärta. Må så vara om det så är tjocka släkten eller helt obekanta. – Ingen annan människa finner sig i det liv som andra kräver att jag ska finna mig i. Jag ska sätta andras vilja före min egen. Vänta till dess alla har planerat det de vill göra och sedan får jag göra vad jag vill på den tid som  INTE )  BLIR  ÖVER … när jag har varit allas tröst och stöttare!

   ANDRA planerar och prioriterar och väljer det som passar dem bäst. Dessa ANDRAS medmänniskor som inte kan säga ifrån blir endera översprungna, nersprungna eller förbisprungna. ANDRA människors paroll är att aldrig ta hänsyn till andra … och andra är då sådana som jag. Med sina gelikar måste dessa som är större människor göra upp planer, medan de med mig bara behöver dyka upp och med en viss negativ attityd antyda, att de ogillar att det inte passade mig så bra. Att jag inte hade hemhandlat eller att jag inte hade det rätta att bjuda på eller att jag inte var klädd som till Nobelfest när de tänkte dyka upp. ”Jag ska alltid vara beredd, annars är jag en dålig vän, mor eller släkting.”

   Ska jag ta en Flik ur vardagslivet eller ett Stänk ur det förflutna? Jag tar en kompott av bådadera:

   – Vad i helvete tjatar du om? Det är fredagseftermiddag och jag ger blanka fan i vad som har fallit omkull! svarade han dimmigt under Svenska Dagbladet.

   Han låg på soffan med teven påslagen och tidningen lagd som en presenning över sitt huvud och snarkade så jag befarade att han skulle svälja tungan … Där hade storyn kunnat vara slut om det varit en novell, men det var det inte så den fortsatte – tyvärr …

 

© Ingbritt Wik

Illustrationer och Foto © Sven Göthe