S  k  r  i  v  a  r  l  y  a  n  

                                                           Ingbritt Wik Sven Göthe

Krönikor

Utsikt från ett hål i väggen 1

Åter Krönikor

Utkik från ett hål i väggen 1

 

J

a, just det! Från ett hål i väggen ... Precis som det står i överskriften på denna text. Hålet är kvar på väggen och jag själv – som fixade hålet – är fortfarande kvar inuti väggen. – KONSTIGT ...? Varför det? – Modernt ...? Visst, kanske det är modernt – att gå in i väggar! Det kanske det är – men föga så intressant så att jag valde den vägen för den sakens skull ... OH! – Nej, då!

Jag hade länge varit på väg in mot den där berömda väggen ... men strävade emot allt vad min lilla person kunde. Jag till och med vallade mina dojor med antiglidstift av okänt slag för att få ner hastigheten. – Tror ni att det hjälpte? Nää! INTE ETT DUGG! Så nu sitter jag här i min vägg och spanar på världen utanför.

VAD jag ska göra? Ja, kära ni inte vet jag! Vad brukar man göra i sådana här lägen? I vanliga fall brukar jag inte få tillstånd att vila eller ta igen mig när jag ber om det, så det får jag väl inte göra nu heller antar jag, men vad kan jag duga till nu i det här tillståndet ...? När jag till sist är där – (i väggen) – dit så många försökt att få mig ...!  – Det är en intressant fråga – mycket mer värd att ödsla tankar på än vad jag vill eller tänker göra. – Jag borde med ett fint ord "schiita" i vad som händer. Jag har ingen lust att röra på mig längre, för det smärtar så fruktansvärt. Den hemska smärtan sitter inte bara i kroppen, den sitter i själen också. Kanske jag har fått en spik i själen. Kan man få spik i själen när man prövar vägghållfastheten?

Visst det är väl klart att man kan få skador på själen när den handlöst åker in i en vägg. Kroppen får ju ofta synliga blånader efter en sådan smäll. De där blånaderna som huden får, brukar man kalla blåmärken. Så reagerar kroppen när den blir för hårt slagen, men hur ser ett blåmärke ut som dyker upp på själen – när den vill visa att den blivit alldeles för hårt slagen? SJÄLENS BLÅMÄRKE alltså. – Tänkvärt faktiskt!

Plåster till själen ... Var fabian köper man det? Inte på apoteket. Jo, kanske – Om det finns recept på den sortens plåster, förstås. Det finns ju något som heter ANTI – depressiv medicin ... som jag tror är till för att behandla själsliga blåmärken ... Det borde väl vara det man kan kalla för: "plåster för själen". Fast det plåstret är visst skamligt att använda, tror jag.  Visste ni det förresten? – Ni som är friska som nötkärnor. – Konstigt egentligen, för om det blir en inflammation i någon kroppsdel vid smällen mot väggen eller vad det nu var som personen gick in i. Då skrivs det ut antibiotika och det kan man tala högt om. Man kan till och med skryta om vilken hästdos doktorn tyckte att man behövde ha. Man kan vara riktigt stolt över att doktorn påpekat och poängterat hur sjuk kroppen var efter olyckan. Men när det gäller själen blir det strax lite annorlunda ... Om en läkare skulle titta närmare på den där förbaskade själen, så måste detta ske under en månljus natt, så patienten åtminstone ser att ta sig till doktorn ... För det är även skamligt att uppsöka en psykläkare (själsläkare). Bäst att treva sig till doktorn när alla andra sover, tittar på teve eller gör något annat.

Man kan bolla det här problemet fram och åter ganska länge skulle jag tro.

Symptomen på den här krämpan eller om man kanske hellre ska kalla den för syndrom – eller kanske rent av det senaste namnet som är: "Mentalt utmattnings­syndrom." Eller var det kanske tillstånd? Jag minns inte – för minnet är kanske bland det allra första man mister, och det kommer inte tillbaks förrän man börjar krypa ut ur väggisoleringen. Ja, Gode Gud vilket elände det är att hamna där.

 

© Ingbritt Wik

 

Hål till ingenstans
Illustrationer och Foto © Sven Göthe
Vad finns där bortom?
Illustrationer och Foto © Sven Göthe