S  k  r  i  v  a  r  l  y  a  n  

                                                           Ingbritt Wik Sven Göthe

Krönikor

Utsikt från ett hål i väggen 2

Åter Krönikor

Utkik från ett hål i väggen 2

(Del 2 Symptomen)

 

H

järtrytmrubbning kan man få ... Jag har fått ett bra råd: Hosta igång hjärtat när det känns som det ska stanna. DET ÄR EFFEKTIVT ... faktiskt! Man ska hosta till riktigt kraftigt! Att jag har fått hostreflexer av naturen själv ibland, det har jag märkt, men det har varit för dåligt krut i de hostningarna för att avbryta det där hemska hoppandet.

Svettningar och myrkrypningar är inget konstigt att bli anfäktad av. Huvudvärk och sömnlöshet är andra symptom som hör till. När sömnlösheten försvinner för någon period, infinner sig i stället ett tvärtom tillstånd, då sover man dygnets nästan alla timmar UTAN minsta besvär. Då behöver man inte vare sig äta eller gå på toan – men när man sedan äntligen vaknar gör man inget annat än allt det där man inte gjorde under sömnfasen. Så man kan ju säga att det jämnar ut sig, fast det känns väldigt baklänges och fel.

Detta är kroppens mest knasigaste sjukdom ...  Allt är konstigt. Man hör konstigt och ser lika konstigt. Folk pratar, men det blir bara som ett konstigt eko inne bland hjärncellerna. Synen, jag den blir då minst sagt skum ... Synen blir ju som en ficklampsstråle. Sidseendet ... – Vart tog det lilla sidseendet vägen ...???  Man får stresskänslor, ångest och oro och klarar inte av att delegera ... som det så fint heter. Nej, man fungerar inte på något sätt eller vis ... Klarar knappt inget. Man vare sig orkar eller vill.

Magen ... – Fy tusan. – Spyan sitter i halsgropen nästan för jämnan och man får andas djupa andetag för att hålla frukosten kvar ända till middagen, men DÅ ... kommer den i retur. Man får försöka spy så tyst som möjligt, för att anhöriga eller vänner INTE sak så mycket som ANA, hur jävla DÅLIGT man mår.

Efter den sista galltömningen och tandborstningen har man faktiskt fått lite rosiga kinder, så NU TROR folk att man återkommit till livet igen. BRA!

Gråtmild kan man bli, men tårar kan lika snabbt torka likt en floddal i en stor öken. En känsla av meningslöshet och resignation infinner sig som ett vaddtäcke över en ... Och ens känsloliv blir som blockerat eller inlindat i något som man inte kan förklara. Det känns ungefär så här:  "Nu skiter jag i allt! – Jag ger faen i resten ..." Man har kämpat emot så länge. – Kanske i många, många år, för att inte hamna i detta tillstånd. – Så man är faktisk helt UTBRÄND ... Det finns inte minsta glöd kvar. Allt är bara aska, så någon eftersläckning behövs inte. Den är helt överflödig. Fast en rejäl eftersläckning får man helt UTAN extra kostnad om man bara har några anhöriga vänner kvar … Så det så! OM man inte långt innan har löst en enkel biljett till Evigheten, förstås.

Utbränd! – Det var ju det allra första namnet på detta tillstånd. Kropp och själ känns ju faktiskt som aska ... Det finns inget kvar av ens person eller personlighet. Man säger JA ... till allt. Det blir lugnast så. Det är alldeles för tankekrävande att försöka hitta ord för att förklara för någon som kanske ändå inte vill lyssna eller försöka fatta vad det är man säger. Bäst är att tiga och bara nicka.

VAD kan man göra?  Eller vad kan man tänka? Om man bara är lite aska ...? Det är inget skämt jag drar. Man har tänkt – grubblat och puffat på sig själv och använt alla medel och metoder för att klara av sin vardag med allt vad det har inneburit av krig med FOLK, anhöriga och vänner, så till sist sitter man som en Osynlig Askflaga i ett hålrum i någon norrvägg ... Givetvis befinner sig denna norrvägg på baksidan av verkligheten.

 

©  Ingbritt Wik

 

 

Fruset liv.
Illustrationer och Foto © Sven Göthe
Evigheten.
Illustrationer och Foto © Sven Göthe