En Virvelvind Av Tankar

 

Svärmor av alla människor, var den enda som tycktes se vad Lena hade att göra och vad hon även gjort. Ordet svärmor, sägs kanske ofta med vass och syrlig betoning, men för Lena var ”detta ord” en person – en vän så god. Nu är hon borta, men inte i Lenas minne. Där lever hon i drömmar, tankar och sinne som en tröst, så levande och stor.

Lena känner hur krafterna går åt … De går åt fanders och ingen ser! – Ensam med tre barn i olika åldrar är nu Lena sedan Jimmy föddes. Den yngste dryga halvåret,  inte mer. Den lille parveln hade hon ännu vid bröstet, precis som den äldste som endast var två år yngre än Lena själv - och den hade hon vigt sig åt inför prästen och fått sin vigselring och hans efternamn, och lovat att älska och ära tills döden skilde dem åt. Flickan Susanna, som var åtta år, fick klara sig själv så gott hon kunde, för Lena räckte inte till. Lena var ju tvungen att bereda plats även för släkten, så inte den blev utanför. Makens släkt var inget problem, för de såg hur hon höll på att nöta ut sig totalt, men vad kunde de ha gjort? Knappast något; svärmor var bekymrad för hur det skulle gå för Lena.

– Kära, min underbara svärmor, nu ser du mig från din himmel, kan du hjälpa mig även nu, fast det gått så många år …? Hur ser alla svårigheter ut från den plats där du bor? Är det bättre där…? för inte längtar du väl tillbaka hit? Nej, nu har du ju förenats med din ”Käre John”! Så nu har du det nog bra får jag hoppas. – Men jag känner, helt visst, att du tänker på mig ibland. Så bad Lena i sin bön, hon slutade med orden: Ser du mig kära svärmor?

Det skulle åter bli jul, men hur skulle den firas? Maken var anti Krist av värsta sorten och kommunist rödare än den Röda Färgen. Bibeln hade han konfiskerat med löfte om att skaffa ”MAOS lilla röda”.

För Lena kom orden: Ateist och kommunist att stå på samma rad. Vad var detta för individer? Vad var det för religion? Vid omval röstades alltid på kommunistpartiet: Detta parti var inte bara politiskt … Kommunismen innebar mer än bara samhälleliga regler! De som tillhörde ett kommunistparti skulle leva efter de regler som partiet föreskrev. Det liknade mer en religion än ett politiskt parti. Där förespråkades om hur man skulle leva som partimedlem och då fick ju hela familjen delta, oftast kanske mot sin vilja.

Det infördes regler och vanor som aldrig tidigare funnits i Lenas liv. Inga helger skulle få firas, för dessa byggde ju på kristendomen. Livet började se ut som en vecka enbart fylld med en massa måndagar. – Lena höll på att bli knäpp och konfys bara av att höra ordet: kommunism!  Det Lena inte förstod var: Varför skulle man nästan svälta och må dåligt i ett land där grädden och mammon kunde flöda?

Lena var inte uppvuxen i överflöd, men hennes föräldrar hade lärt henne att festa även på det lilla. Leva i harmoni med växtlighet och alla djuren.

Nu fick hon börja att här sig lära en helt annan teori.

Den som hörde den röde ryske Marx till: Man skulle inget äga, varken hem hus eller egen odlingskoloni. Inte festa i juletid på allt onödigt som hörde julen till. Julen – den fanns ju för övrigt inte alls. Det var Jesu födelsedag och den killen hade ju aldrig funnits, så varför fira en födelsedag när barnet ännu inte var fött? Något dummare hade maken aldrig hört talas om. Trots att han firat jul med tomte tillsammans med föräldrar och syskon. Precis som alla hans lekkamrater också firat år efter år.

Nu var det en ny ERA … Hans barn skulle minsann få lära det han och hans föräldrar MISSAT! – Ingen gran inne … Nej, för FASEN … Dra in skogen i huset mitt i vintern, vad skulle det var bra för? Vilka fasoner? Nej, skogen skulle väl stå kvar där den växte.

Ljuskronor och andra blinkande monster hörde inte hemma i en civiliserad värld. Inte alls. Förresten hörde det hemma i kristendomens sägner och sagor, hörde till en helt annan värld.

Blinkande stjärnögda barn, surrade Lena om. STRUNT-PRAT …! Dumt påhitt! menade den skolade ingenjören och familjeöverhuvudet. De där stjärnorna är ju bara döda planeter som tindrar mestadels med endast lånat ljus – likadant med månen … Romantik …?  Vad är romantik mot ren och skär (kanske röd) realism? dundrade han som läst både fysik, ryssen Marx, leninistens bok ”Maos lilla röda”.

– Gode min Gud! sa Lena! – Min far var bonde och röstade med det gamla bondeförbundet, men aldrig kom han hem efter ett val och bjöd sin fru och sina barn på betat vete tills de dog.

Det sa hon även till ingenjören, som bara svarade: ”Det blir skillnad” Var den skillnaden låg har Lena fortfarande inte fattat. För hennes makes ”Maos lilla röda”, var ännu värre för hennes familj än något kvicksilverbetat vete i världen.

Lena fick ångra att hon satte sig upp mot överheten, men vad gör man inte om man tror att man kan vinna … ett krig till sist?

Lena, hon vann aldrig något krig. OH  nej! Men i garaget hittade hon i fjol, sin bibel som varit borta i 25 – 30 år. Där låg den i en låda tillsammans med en bok i psykologi samt hennes näringslära. Båda böckerna var ämnen som Lena värnat om … men varför dessa två?

 – Ooj! Men se här…! hade hon sagt och börjat dra i något som liknade alla de borttappade elektriska julgransbelysningarna …

Helt plötsligt stod hon och höll dem i sin famn efter så många år … och undrade högt:

– Men vad är detta? Vad led han av? Min make så kär? Lena, hon brukade köpa en ny belysning varje år ­– för den gamla kunde hon ju aldrig finna när det var så dags att tända! Varför sprang han och gömde dem alla? Han visste ju att Lena skulle fråga var de tagit vägen, och han visste att han skulle svara: ”Dem får du väl hålla reda på själv, min kära fru!” Och sedan köpte hon alltid en ny när den gamla inte stod att finna. Hur i all världens dagar tänkte han? Om hans demens inte hade blivit så svår kunde hon ju ha frågat nu i dessa dar, men han skulle nog ändå inte minnas, i varje fall ville han nog inte ge henne något svar.

Hon Lena, stod där i garaget och grunnade, både länge och väl, men fann ingen logisk förklaring på sambandet mellan psykologin och näringsläran … Varför bibeln och juleljusen funnit varandra så väl i denna låda, var alls inget konstigt för Lena. De hörde ju samman sen gammalt – det där Jesusbarnet och julen. Så om denna förening hade hon ingen oklar fråga – Det var bara en undring över psykologiboken och näringsläran som också  lämnat sin plats bredvid biblen i samma bokhylla, som var hennes stora fråga.

Psalmboken har ännu ej påträffats, måtte den bara inte ha blivit förpassad till ett annat ställe: sophämtningen? För då är den för evigt förlorad, och den psalmboken är ett minne av konfirmationen.

”Psalmboken är vit och välvårdad med guldkantade blad. Detta står på försättsbladet: Minne av konfirmationen – flickans namn – födelseort samt sockentillhörighet. Allt är skrivet med prästen Eskil Hannings egen lite svårlästa stil. Snälla …! Jag vill ha min psalmbok tillbaks!” Så har Lena tänkt skriva på en lapp och sätta upp i garaget, för kanske … kan hon då honom beveka …

VAD för hemska saker doldes i dessa skrifter, eftersom de förvisats från den varma platsen inne i hemmets lugna bokhyllevrå? Det är en stor obesvarad fråga. Vem kan ge ett tänkbart svar?

 

© Ingbritt Wik