S  k  r  i  v  a  r  l  y  a  n  

                                                           Ingbritt Wik Sven Göthe

Sagor

Sjöfågelträff Vid Strandsjön

Åter Sagor

Sjöfågelträff Vid Strandsjön

 

– Kära hjärtanes! sa Rävmor… Nu är det sjöfågelträff nere vid Strandbadet!

– Va-för-något? frågade Rävfarfar, som hörde lite dåligt.

– Jag sa, att nu har Sjöfåglarna träffats nere vid Strandbadet, nästan skrek Rävmor… De ska ju plocka av sig dun, vet du väl. Det är ju kuddtillverkningen som har beställt dun och sjöfågelfjädrar. De gör ju så varje år, det kommer du väl ihåg?

– Nej, det kommer jag inte ihåg! Gjorde de verkligen så förra året? frågade Rävfarfar.

– Jaahae – ohja, visst gjorde de dä!!! Det var ju då som du försökte att fånga en Mås… Har du glömt att strandpolisen satte dig bakom galler? Du fick ju sitta på häkte i tre dagar, kommer du väl ihåg.

– Jovisst ja, det gjorde jag ju. Det var ju där som jag fick så god mat, minns jag. Kakaka-kalkon var det visst om jag inte missminner mig... Det är ju också en fågel. Eller är det något annat? Det är bekymmersamt det här med minnet, stammade han fram.

Rävfarfar tittade ut genom fönstret och fick se att hela stranden riktigt kryllade av härliga feta fåglar. Det skulle ha varit smaskens att få käka en sådan där fet andhona som just vaggade fram där nere, men man äter ju inte sina vänner och nu skulle de ju vara vänner, det hade de ju lovat sjöfåglarna... Det kom han faktiskt ihåg nu.

– Nå, då så! Sa Rävfarfar utan att veta vad han svarade på, för han var lite gaggig, men så var han ju gammal också – så alldeles förskräckligt gammal var han. Då får man vara gaggig. Alla blir gaggiga på äldre dar, mer eller mindre, sa han för sig själv. Så dä så! Sa han och nickade åt sin egen spegelbild som han fick se när han gick förbi vattenhinken.

Vad går du och hummar om? frågade Rävmor.

– För det första hummade jag inte och för det andra så var det för mig själv som jag sa det jag sa, men om du vill veta vad jag tänkte så var det just bara detta: Varför klär de av sig nakna?

– Vilka pratar du om?

– Ja, alla de där tokiga fåglarna är det som jag talar om förstås. Det blåser ju västanvind ute… det blåser ju snålt och kallt så in i vassen, sa Rävfarfar och drog tröjan tätare om sig.

– Jamen snälla du, inte fryser du väl? I så fall ska du ju passa på att beställa en dunjacka, nu när de håller på att rycka loss dun och fjädrar. – Det är ju dun till kuddar och täckjackor som fåglarna plockar av sig nu i den här feststämningen.

En bonde borta på Nolåsen ska skänka havre till fågelfesten, och en snäll bonde vid Markvattnet ska ge alla tranor vete. Dessutom kommer det en fågelskådare från Kristinehamn som ska lämna en hel tunna strömming till alla fåglar som äter fisk! Det är väl Måsar, Trutar och Tärnor som äter fisk har jag för mig, slutade Rävmor sin långa monolog.

– Jo, du har nog rätt i det du säger, höll farfar med.

Rävarna var mycket snälla, det var nog för att de fick mat, de behövde ju inte fånga några andra djur då. Det kom alltid en kille från stan med både korv och fisk som han lämnade av på ett ställe en gång i veckan. Det var praktiskt tyckte Mor Räv. Det blev så mycket tid över för hennes tillverkning av raggsockor. Hon brukade sitta och sticka framför elden varje kväll när barnen somnat. Då brukade farfar Räv sitta och läsa för alla barnen som låg i kökssoffan och plirade på honom med trötta ögon – till dess de föll igen av trötthet och de somnade. Hur det går till på fågelfesten, kanske jag kan tala om i ett annat kapitel, men om jag skulle glömma bort det, kan jag i alla fall säga att de har kul... Det brukar vara så här ungefär: Alla hjälps åt att plocka av sig och varandra dun och fjädrar, så de har lagom kvar till sommaren, detta gör de på våren bara i den här sagan då när de är sagofåglar... Sedan säger de till varandra att de ska dansa och så gör de det och äter fisk, havre och vete... Att detta är SAGA och INGEN SANNING är bäst att jaga talar om.

              God Natt Alla Barn! Sov så gott och kom ihåg att detta var bara en

              Saga!

 

FARMORS-Saga 16 © Ingbritt Wik     

 

Montrose. Änderna i simmar i vattnet.
Illustrationer och Foto © Sven Göthe
Montrose. Änderna simmar i vattnet.
Illustrationer och Foto © Sven Göthe
Montrose. Änderna simmar i vattnet.
Illustrationer och Foto © Sven Göthe