S  k  r  i  v  a  r  l  y  a  n  

                                                           Ingbritt Wik Sven Göthe

Sagor

Trollmor Torella Städar

Åter Sagor

Trollmor Torella Städar

 

N

isse var på väg till vedskjulet för att hämta ved när han hörde ett lustigt ljud från skogskanten borta vid hagen, strax bortom Nicklasdamm ... PANG ... pisk, pank ... lät det. När han hade stått stilla en stund och lyssnat, såg han att det sipprade fram en konstig rök mellan några granar.

– Herre Gud!  Vad i Himmelens namn är det?! Brinner det i skogen? ropade han alldeles för sig själv och började springa mot hagen.

Man skulle ju inte använda Guds namn hade Pigan IDA sagt – inte fick man svära heller och inte säga: Himmelens namn ... Eller fick man kanske det? Nu var det i alla fall bråttom och då kanske det inte var så noga med vad man sade, tänkte Nisse. Han for som en vante över stock och sten och var ganska snart framme vid grinden till hagen. Raskt klättrade han över den och ner på andra sidan. Det gick fortare än att öppna det där åbäket.

När han kom fram till de där granarna som växte så tätt, såg han en skymt av någon person, men det var inte vare sig mamma eller pappa, det såg han. – Nej, det var ju Trollmor som höll på att piska sin matta. OJ ...! så det rök. Nästan lika mycket som det brukade ryka när man gjort upp eld för att grilla korv ...

Han stannade och vilade, han flåsade som en blåsbälg efter språngmarschen. Detta var ju en överraskning. Han ropade på Torella, som Trollmor hette. Hon vände sig raskt om och hälsade tillbaks genom att vinka, sedan lade hon ifrån sig den där konstiga mattpiskan som hon tydligen hade tillverkat av en konstigt växt gren.

– Men ser man på! Får man finfrämmande mitt i storstädningen ... så trevligt. Då ska vi ta en liten paus och göra något kul, sa Torella och drog håret ur ögonen så hon kunde se Nisse ordentligt.

– Det var visst lite damm i den där mattan Trollmor, sa Nisse, lite försiktigt.

Han visste att så där skulle han nog inte säga, för det hörde inte till fin uppfostring att komma med så plumpa kommentarer, men det hade ju sett ut som eldsvåda, så fruktansvärt kraftig hade ju röken varit. Då kanske man fick säga något lite plumpt i alla fall, tänkte han och blev tyst och lyssnade till svaret.

– JO, du! Det var det. Jag brukar inte ta ut den här mattan så ofta, eftersom den är så tung. Jag är rädd om min rygg förstår du pojkvasker, sa hon Torella och skrattade och plirade lite illmarigt på Nisse. Jag hade ut den här mattan för 25 år sedan. Jag brukar storstäda vart tjugofemte år förstår du. Det blir så fort smutsigt hos mig. – Du vet jag har ju arton småpojkar springande ut och in här hela dagarna. Nu är de på läger långt borta på Filipinerna ... Så jag passade på att städa nu när jag var ensam. Du förstår att Trollupp, deras trollfar, har följt med dem på den där utflykten, så nu kan du och jag ta det lugnt. Jag ska göra mig en vända bort till Suttertjärn och höra om jag kan få köpa lite halm av bonden ... Jag ska sy nya madrassvar, om du vet vad det är ... min lille människoparvel, hummade Torella.

Medan Torella pratade med Nisse, upptäckte han att hon hade inte bara städat klart ... Hon hade fått i ordning saft och trollat fram glass också. Nisse fick stora ögon när han helt plötsligt såg hur bordet blev dukat med en fin vit duk. Vilken upplevelse att få träffa ett troll i verkligheten och mitt i storstädningen. Han hade ju bara läst om dem i sagorna.

Han hade bott här i Niklasdamm så länge, och ändå aldrig haft en aning om att han hade ett äkta troll som bodde så

nära att han kunde springa dit när som helst. Han funderade över om han kanske kunde hjälpa trollmor med att få hem den där halmen från Suttertjärn. Eller kom han på ... Han kunde tala med Knut borta i Grytingskogen. Han hade nog lite halm i någon gammal lada.

Bäst att fråga föräldrarna allra först, tänkte han. Inte värt att lova trollmor Torella något innan han visste om hans föräldrar gick med på det. Så är det att vara liten, tänkte han. Fast det var ett fasligt sjå att vara stor också. Det såg han på alla drängar och pigor i Niklasdamm. HU! – vad de slet och knogade hela långa dagen. Nej, det var nog bra att han hade några år kvar innan han kunde räkna sig som stor.

 

 

 

              God Natt  FARMORS Saga  20 Trollmor Städar  © Ingbritt Wik

 

       

 

       

Hagen dit Nisse sprang och hittade Trollmor i färd med städningen för länge sedan.
Illustrationer och Foto © Sven Göthe
Här ligger soporna efter Trollmors städning.
Illustrationer och Foto © Sven Göthe
Grytingskogen.
Illustrationer och Foto © Sven Göthe