S  k  r  i  v  a  r  l  y  a  n  

                                                           Ingbritt Wik Sven Göthe

Sagor

Trollmor Dora mjölkar kossan Rosa

Åter Sagor

Trollmor Dora Mjölkar Kossan Rosa.

 

– Oj, oj oj, sa Trollmor Dora. Nu är det slut på mjölken, Ville.

– Nähä ... Det får det inte vara sa Ville-trollet. Han var den näst yngsta av Toras pojkar.

Nu förklarade Dora att hon var tvungen att göra sig ett ärende bort till Rosa för att få lite mjölk till gröten.

Doras trollgubbe såg lite sur ut och tittade på klockan som han hade i sin ficka, och spanade ut bland granarna.

– Skynda dig då! sa trollgubben Oskar och spände ögonen i sin trollfru.

Han, Oskar hade bestämt att han skulle möta Krasse mjölnartroll klockan halv två vid Niklasdamms kvarn, för att mala tre liter vetekorn så Dora fick hem mjöl så hon kunde baka bullar, och lite annat gott.

– Jag kan inte göra mer än skynda mig, svarade Dora och knöt en säckhandduk om magen och tog stävan (en hink som pigorna brukade mjölka i) och linkade i väg bortåt hagen till.

Hon haltade, för hon hade fått en liktorn på lilltån, den skulle hon behandla hos Grodan Stropp klockan tre, men än var det tid kvar, så hon stannade och knep av ett grodblad ... – Spottade på det och drog foten ur träskon och skulle just sätta bladet över lilltån, när pojken från gården Nicklasdamm kom cyklande.

– Hej på dig din gamla trollpacka! ropade han åt Dora.

– Ånej ..! Så säger du inte åt mig – din pojkvasker, skrek Dora.

– Det gjorde jag väl, ropade pojken tillbaka och cyklade vidare.

– Akta dig du! Så jag inte trollar till en punktering, ropade Dora så det ekade bland tallarna.

Nej, tänkte hon sen, det vore dumt ... Han är snäll innerst inne. Jag skall inte hänga upp mig på det där han sade. Så linkade hon vidare och hälsade på en rad kaniner som nyfiket glodde på henne från en bur som stod alldeles nära vägkanten.

– MORN, morn ...! hälsade Dora och linkade vidare och öppnade slanorna vid  ingången till Rosas hage. Där stannade Dora och krånglade lite med en del saker ... – det såg kaninerna och blev mycket nyfikna. De såg att Dora tog upp en flaska ur stävan som hon skulle ha mjölken i. Skakade på den och öppnade den. Sen luktade hon på innehållet, och tog sig en klunk av något vad det nu var ...

– Gotti gott, sa hon och gick fram till Rosa. Här Rosa, får du hemgjord Björksirap. Den är mycket godare än den där svarta, beska melassen som du får av din Bondekarl ... Smaka ska du få se. Den ger dig ännu mer mjölk, så Bonden märker inte om jag mjölkar dig nu. Du kommer att ha lika mycket mjölk som vanligt när han kommer för att mjölka dig.     

– MUu-jahaa ... Mu Ja! svarade Rosa och ställde sig tillrätta så att Dora kunde få tag på hennes spenar och mjölka så hon fick mjölk både till gröten och även till mycket mer den dagen.

Under tiden som Dora mjölkade slafsade och slickade Rosa i sig den där härliga Björksirapen.

– MUUm... Mums-muuu-hu-tack-mu! råmade Rosa.

– Ja, jag får väl tacka jag också, sa Dora och klappade Rosa på pannan när hon hade mjölkat henne färdigt.

Rosa var van att trollen kom och mjölkade henne så där tidigt när ingen var vaken i stugorna. Bäst tyckte hon om Dora, för den trolltanten hade alltid något gott med sig till henne. – Om det inte var björksirap, så kunde det vara ett äpple eller en potatis. Alltid var det någon godsak. Därför sa Rosa:

– Kära Dora, du vet att du är så välkommen hit. Jag ger dig så gärna mjölk. Kanske jag kan mjölka grädde också om jag får något riktigt gott ... Tror du det Mor-troll-dora-muuhujaha... råmade Rosa.

– Visst, kossa lilla tror jag att du kan mjölka grädde om jag bara ger dig något riktigt gott, sa Dora och viskade något i Rosas vänstra öra innan hon linkade iväg med stävan så gott som full med skummande varm mjölk.

Vad tror du att det var som Dora viskade till Rosa?

 

God Natt!

FARMORS Saga nr  23                  © Ingbritt Wik.

 

Niklasdamm.
Illustrationer och Foto © Sven Göthe