S  k  r  i  v  a  r  l  y  a  n  

                                                           Ingbritt Wik Sven Göthe

Sagor

Trolltösen Morina Gifter Sig

Åter Sagor

Trolltösen Morina Gifter Sig

 

 

T

rollfamiljens hembiträde hette Morina och hon var en mycket fin trolldam, men trollpojkarna Olmar och Kimly ville då rakt inte lyda henne. Nu hade det blåst så förskräckligt och det höll så sakteliga på att bli höst. Morina hade cyklat ner till Affären vid Broby för att köpa jäst. På hemvägen gick det trögt att trampa, hon blev tvungen att kliva av cykeln och leda den i uppförsbacken mot Sättra.

   – Oj, nämen ojdå! Så enormt mycket äpplen det hade blåst ner vid ödehuset i Sättra.

   När hon kommit uppför backen vid Sättra stannade hon. Ställde ifrån sig cykeln mot den gamla halvt omkullfallna grindstolpen, och plockade upp några fina äpplen. Morina satte sig på den rangliga trappan till ödehuset och tog ett stort bett i det granna äpplet. Det smakade bra. Äpplena var söta och goda. Månntro om hon kunde övertala småpojkarna att åka hit och plocka i eftermiddag, undrade hon. Jo, äpplen ville de väl ha, så det borde väl gå att få dem att uträtta den här enkla sysslan, tröstade hon sig.

   Det var så mycket som skulle göras nu så här på hösten, innan vintern bet i. Trollfar höll på att hugga ved och lägga upp i travar utanför väggen till det lilla huset på berget alldeles ovanför gården som hette just precis så ... Berg, alltså.

   Trollmor hon hjälpte faktiskt människorna i gården Berg att klippa fåren. De stackars fåren skulle inte behöva ha all den ullen på sig inne, det skulle bli varmt nog ändå hade Lola sagt och gett en stor bamse sax till Andi, som den här trollmoran hette. Även gården på andra sidan sjön brukade hon fara till för att ge även dem som bodde i Markvattnet sin hjälp. Ibland hade hon gett sig av ända bort till Svartbäcken för att ge dem ett handtag med sina får. För ingen kunde klippa får så fint och kvickt som Trollmor.

   Som belöning för hjälp med klippningen av fåren, skulle Andi få så mycket ull hon behövde inför vintern. Hon skulle be några skickliga sländor spinna garn åt henne. Det skulle bli fint garn, det visste Andi. Hon skulle sticka tröjor åt hela familjen och ge dem alla en varsin i julklapp, hade hon tänkt.

    – Nej, nu får jag inte sitta här längre, sa Morina till sig själv och reste sig upp. Snart undrar väl trollmor Andi vart jag tagit vägen.

Morina hoppade kvickt upp på sin cykel och trampade iväg upp mot Trollskogen. Hej, vad det gick undan nu då ... Nu hade hon nästan medvind. HUJ, vad det gick undan. Hon hade tagit med sig några äpplen så att hon kunde visa grabbarna, Olmar och Kimly, vilken fin frukt det var som de skulle plocka. Det skulle bli fint äppelmos det.

   Äppelkaka kanske de kunde göra också kom hon på. Hon var så inne i sina tankar att hon inte såg att Knut, en trollyngling från grannskogen borta vid Sandviken, kom cyklande i lika hög fart rak emot henne. 

   PANG ... plingeling... BRAK! Det skrällde och skramlade om cyklarna och ringklockorna klingade som kyrkomusik, tyckte Morina, där hon låg halvt avsvimmad med äpplena trillande omkring sig som när det är julgransplundring. Hon hörde hur Knut skrattade långt borta i fjärran. Hon hörde hur han frågade hur hon mådde. Var de gifta nu? undrade Morina där hon låg bland äpplen, jäst och andra förnödenheter. Jag kan ju pröva att säga något, så hör jag väl vad han svarar, tänkte hon, så hon försökte öppna ett öga. Hon såg då Knuts ansikte alldeles ovanför sitt ... Jösses, tänkte hon och sa spontant:

   – Tänker du kyssa mig nu?

   – Knut skrattade till lite grann, men så kysste han henne och sedan skulle han hjälpa henne upp, hade han tänkt, men Morina hon sa så här:

   – Kom lägg dig här en stund Knut, så bråttom upp har vi väl inte? Det är väl måndag i dag ... eller?

   – Då började Knut skratta så högt att Morina började kvickna till. När hon kom till sans någorlunda, så frågade hon:

   – Men snälle Knut, vad gör du i min säng? Vi är ju inte gifta än! Nu satt Morina mitt på vägen och höll sig om huvudet, där det sakta men säkert växte fram en stor blå bula.

   – Lilla vännen min! Knut strök henne över det raggiga trollhåret –    Han var alldeles överväldigad av den fina kärleksförklaringen som det vackraste av trollfruntimmer nyss hade gett honom. Visst tyckte han om Morina, men han som bara var en helt vanlig trollyngling från grannskogen borta vid Sandviken ... Inte vågade väl han tro att Morina verkligen älskade honom ...? Fast, tänkte han ... om hon håller fast vid det, att hon älskar mig – så kan vi ju gifta oss. Jag vill ju så gärna ha den här trolltösen ... Så inte mig emot, tänkte han.

   – Kära min älskade Morina, sa han på prov. Vill du gifta dig med mig? Så går vi till prästtrollet redan i morgon. Vill du det?

   – Då blev Morina så glad så hon glömde sin smärta i den där stora bulan som hon hade i pannan och skrubbskadan hon fått på knäet slutade svida, tyckte hon.

   Knut hjälpte Morina upp på benen igen och såg till att hon fick fatt i alla sina saker som hon hade handlat. Äpplena plockade han också snabbt ihop åt henne.

   Sedan följde Knut med Morina hem, så han blev riktigt säker på att hon verkligen kom hem oskadd efter denna hemska cykelvurpa.

Väl hemma plockade Trollmor Andi fram lite is ur en bergsskreva och lade den på bulan. Hon var ju tvungen att vara vacker nu när de skulle gifta sig. Trollmor Andi ringde till Pålstad och ända till Månstad för att höra om någon kunde inhandla en fin brudklänning inne i Kristinehamn. Det gick nämligen en buss varannan dag från Broby, så de som bodde på andra sidan höjden, som kallades just HÖJDEN... kunde åka med den in till stan när de själva skulle handla.

   Visst, det var väl klart att de ställde upp och fixade en sådan sak, fick Andi till svar. Så hon inbjöd alla medhjälpare från andra sidan höjden att vara med på bröllopet.

   Det skulle bli en sjudundrande fest ... Det kunde hon lova, för trollmor Andi tyckte så mycket om det här trollhembiträdet, så nog skulle Andi göra vad hon kunde för att Morina och Knut skulle bli ett lyckligt, gift par inom den närmaste tiden.

 

God Natt!

 

En FARMORS Saga nr 25                © Ingbritt Wik.

 

 

Ödehuset vid Sättra. Här plockade trolltösen Morina äpplen för sextio år sedan. Trollpojkarna brukade åka skidor i backen nedanför på vintrarna.
Illustrationer och Foto © Sven Göthe