S  k  r  i  v  a  r  l  y  a  n  

                                                           Ingbritt Wik Sven Göthe

Sagor

Bergtagen Älgko

Åter Sagor

Bergtagen Älgko

 

J

ust detta kunde Trollskolläraren  läsa i sin tidning som han hämtat in från sin brevlåda. Det lät både mystiskt och oroväckande, tyckte han. Hur många var det av hans elevers föräldrar som var så rika att de hade en dagstidning, for det genom hans grånande huvud?

   Det skulle inte bli många elever i skolan den här dagen om föräldrarna hade läst detta.

   – JO, men visst! sa Lärartrollet, Eker, för sig själv. Inte skulle jag själv vilja ha mina ungar rännande ute i skogen en sådan här dag, OM jag hade några, lade han till och slog med svansen så han rev omkull sin nyss upphällda kaffekopp som han ställt på en stubbe.

Vad var det som försiggick i den här skogen nu för tiden? tänkte Erker. Det var aldrig riktigt lugnt. Korpar hade flugit vilse och pratat om att de hittat mat i ett skåp ute i skogen. Skåp i skogen ... Nog för att tiden var ur led som skalden skrev redan på sin tid, men så vrickat så det fanns skåp med mat i mitt ute i skogen ... NÄ... Det fick väl vara någon måtta på vad de där korparna skränade om.

   Det var inte länge sedan som Micelinas faster försvann spårlöst när hon skulle hämta lite höns till söndagsmiddag. Hur i all världen hon kunde gå vilse det kunde inte Erker förstå, för hon hade gått en kurs i kompassteknik för honom så sent som förra året.

   – Märkligt det här, sa han och sparkade av sig tofflorna och kippade i sina träskor som stod under sängen. Nu går jag allra först till vår kloka uggla på Kvisthöjden. Hon kanske har vetskap om sådana där skåp. Hon tar ju sig fort fram och kan kolla lite här och där.

   Erker sneddade över ett gärde vid skogsbrynet och fortsatte upp över höjden. När han kom fram till Uggletallen knackade han med en pinne på stammen. Och se där! Ugglan hoppade kvickt up på sin förstukvist som sträckte sig en bra bit ut över höjdkanten där Erker stod.

   Han tog av sig mössan, bugade och sa Goddag, som det anstår ett bildat troll.

   – Vet du, fru uggla Ugglas något om det där skåpet som kajorna talar om. Förresten jag har hört det från fler håll när jag tänker efter?

   Oj, ja. Det gör jag. Min man har nattskift och är ute tillsammans med Fiskgjuspolisen och spanar. Det är en människa som har satt ut en fälla misstänker de. Här har jag ett fotografi som Draken på Blåkulla tog förra påsken när han flög över här. Kolla så ska du få se, sa ugglefrun Fru Ugglas och slängde ner en bunt fotografier till Erker.

   – Vill du ha lite Fläderte medan du väntar på att Ugglas och polisen ska komma tillbaka efter sina nattliga spaningar, frågade fru Ugglas.

   Just som Erker hade tagit en klunk av det goda teet, hörde han vingsus av den stora Polisgjusen. Ugglas själv och Polisen landade på den stora stenen mitt framför honom.

   – Bra att du är här, hojtade Polisgjusen. Nu ska vi ta honom, det kräket.

   – Vilket kräk, undrade Erker och svalde en klunk te.

   – Den där människan som har gillrat det där skåpet med mat och diverse saker. Vi ska ta honom på bar gärning, fyllde Ugglas i.

   – Vi har hittat älgkon där, skrek Polisen som fått lock för ena örat av den kyliga nattvinden. Älgkon, hon hade fastnat med klövarna i ett otrevligt galler som låg på marken – och kan ni tänka: då utlöstes ett larm som hördes ända bort till Trehörningen. Det sa i alla fall Gjuspatrullen, som kom därifrån för liten stund sedan.

   – Det kom ett människokräk och gol om att han skulle gå hem efter bössan så han fick hem älgsteken, så nu är det bråttom förstår du Erker, fortsatte Fiskgjuspolisen.

   – Tror du att du kan hjälpa oss att få loss fötterna på Edina älg innan den där varelsen är tillbaka med den där knallbössan? undrade Ugglas och kippade efter luft.

   – Jamen det är väl klart. Det kommer nog inga barn till skolan i dag i alla fall. De flesta har ju i alla fall djungeltelefon, så de stannar nog hemma idag.

   Erker glömde bort att han hade en bricka med te och skorpor i knäet och allt föll huller om buller, men vad gjorde det? Nu skulle han hem efter storsläggan. Den skulle han slå sönder det där skåpet med, men allra först skulle han använda sin ALLRA största hovtång för att klippa loss fossingarna från gallret, så att Edina kunde ta skydd innan den där människovarelsen dök upp.

Den hemska människovarelsen skulle nog bli bra snopen när han blev utan älgkött, och istället fick en rejäl hög med kaffeved. VAD tror du?

 

 

Godnatt!

 

 FARMORS-saga 27          © Ingbritt Wik

Här satt älgkon Edina fast.
Illustrationer och Foto © Sven Göthe
Så här såg det ut från luften när Polisgjusen och Ugglas var ute på spaning.
Illustrationer och Foto © Sven Göthe