S  k  r  i  v  a  r  l  y  a  n  

                                                           Ingbritt Wik Sven Göthe

Sagor

Flink Hund Som Flinkt Drar Ur Flisor

Åter Sagor

             Flink Hund Som Flinkt Drar Ur Flisor

 

H

unden hette Flink och hade ett helt eget hus. Det stod längst ner i trädgården och kallades för hundkoja.

Katten, Murre, brukade komma och hälsa på ibland. De var faktiskt vänner. När Murre kände sig ensam och ledsen kunde han ibland få krypa intill Flink som var stor, trygg och varm.

Nu kom Murre linkande.

– Vad haltar du för, frågade Flink.

– Jag har vrickat en fot, kved Murre.

– Du snackar alltid så mycket, du. Jag tror inte på allt du hittar på. Kom hit så jag får titta på tassen, sa Flink.

– Aj, fräste Murre. Så närsynt så du sätter tänderna i foten på mig behöver du väl inte vara, kved Murre.

– Seså! Ställ Dig på alla fyra nu, och tala om hur det känns, sa Flink.

– Aj och åå, hå! skrek Murre. Jag kan inte alls stå på foten nu, för nu gör det förfärligt ont, sen du bet mig till råga på allt.

– Pjosk, frustade Flink. Titta på den här i stället, sa han och spottade ut en stor sticka.

– Spottar du ut tänderna, Flink? sa Murre och blinkade förskräckt.

– Woff… Nä då! Det var den stickan som satt i din fot! som jag spottade ut, sa Flink och viftade på svansen.

Murre tittade på stickan som låg på marken, sedan lyfte han på tassen och kollade.

Flink satte sig ner och såg på Murre. Du…! Jag bet dig inte, jag satte tänderna runt den där otäcka stickan och drog ut den ur din tass. Kanske det gjorde lite ont just då när jag ryckte till, men nu kommer du att bli bra. Så var nu snäll och sätt ner din fot och känn efter hur det känns.

Murre strök sig mot Flink som tack. Flink hade lärt sig att ta hand om ledsna katter, så han kröp ihop i sin hundkoja och sa att Murre kunde får vila en stund hos honom, tills foten kändes bra.

               God Natt!

             

               FARMORS-Saga 6 © Ingbritt Wik

 

Boy som kallas Flink i sagan.
Illustrationer och Foto © Sven Göthe