Sköldpaddan Penny Pansar

 

Penny Pansar makade sig in i skuggan under Paradisbusken. Det blev varmt under kåpan. Han var ju sköldpadda, så regn behövde han inte bry sig om. Det skulle bli åska och regn idag, det hade han hört att de sagt på TV. Det skulle bli skönt att få tvätta sig ordentligt för en gångs skull, tänkte Penny.

Timmarna gick och det började mullra och det kom en och annan blixt. – När så de första stora dropparna kom kändes det helt underbart, tyckte Penny.

Plipp, plapp, sa det på skalet och han kände hur det blev svalare åt ryggen.

– Kära du! sa en halt myra, jag har långt kvar till stacken och de där dropparna är så stora. Jag fick en i huvudet nyss så det snurrar med hela mig. Kan jag få låna dig som paraply?

– NÅ… låt gå för det! dundrade Penny inne i sitt skal, och stack ut yttersta nosen.

Kaninen Kankan kom skuttande med ett salladshuvud i tassarna. Han hoppade bara på bakbenen, det så mäkta lustigt ut.

– Kolla vad jag fick av Hulda som säljer grönsaker på torget, sa Kankan.

– Va läskigt det ser ut, sa Penny och stack ut en liten, liten bit av tungan.

– Vill du smaka kanske? Frågade Kankan.

– Kan jag väl, svarade Penny, som inte brukade säga många ord.

– Jamen hur ska jag kunna bjuda dig på sallad om du inte sticker ut huvudet? Är du rädd för lite regn, kanske?

– Nä, då! svarade Penny och stack ut huvudet så han kunde titta på Kankans fina sallad.

Han tog ett stort bett och tuggade så det kantrade.

– Tugga inte så högt, det skär i mitt onda huvud pep, myran. Hon som hade fått en regndroppe i skallen alldeles nyss.

– HOPPS… här är det visst farligt värre! hojtade en fladdermus. Håll upp pansarplåten Penny, för nu landar jag.

– Kolla myran! När du landar Flaxman, sa Penny.

– Det gick ju bra det här viskade myran, som hållit sig om huvudet när Flaxman landade. Det blev en förfärlig vindfläkt när han fällde ut landningsstället, men Penny var beredd och höll en fot framför myran… Det blev ett bra vindskydd.

Nej, nu ni! Sa Kankan kanin. Nu haglar det, bäst att sätta sig i säkerhet. Rena bomberna, fnös han.

Ping, pång… plopp, sa det på Pennys hårda skal. Nu var det bäst att hålla sig inne tänkte myran och darrade i hela kroppen.

En fjäril bankade på skalet och bad att få komma in och torka vingarna en liten stund.

– Det kommer stora bomber av is… De kan slå sönder mig, viskade fjärilen. Snälla Penny, har du en plats ledig åt mig också?

– Visst kom in, sa Penny med sin grova röst.

Nu snarkade Flaxman så myran var tvungen att sparka på honom, för att väcka Flaxman, för hon hade ju huvudvärk och ville ha det alldeles tyst.

Fjärilen fällde ihop sina vingar och sa att han skulle ta en tupplur. – Då blev det för tröttsamt för myran, hon hade ingen att prata med, så hon somnade hon också.

 

God natt!   FARMORS Saga  15  © Ingbritt Wik